Tisdag - 5 saker som inte blev som jag trodde när vi fick barn


1. Folk sa till mig att när man får barn så kommer man se på sig själv med helt andra ögon. Fysiskt alltså. Skavanker man hade innan och skavanker man får under graviditeten skulle man inte bry sig om. Man skulle börja älska sig själv mer och inte bry sig så mycket om hur man och kroppen ser ut eftersom det nu finns viktigare saker att tänka på. 
- Har väl inte riktigt stämt för mig tyvärr. Jag bryr mig fortfarande om hur jag ser ut. Även fast jag ser ut som innan jag blev gravid så gillar jag fortfarande inte mina ben, jag tycker fortfarande låren är för stora, armarna för slappa och röven för hängig. Även fast jag nu som folk sa kanske inte riktigt har lika mycket tid och energi att tänka på det. Men att man mirakulöst ska börja älska sig själv och sin kropp mer är en lögn... för mig iaf. Tyvärr! Hade önskat det inte varit så 😊

2. Jag fick höra att min städmani och min skräck för kladd skulle försvinna eftersom man inte kommer ha tid att städa eller skura överallt.
- Jag har om möjligt ännu mer fobi för kladd nu och jag plockar och städar precis lika  mycket nu som innan jag fick barn. Jag tror nog det har nåt att göra med att Jojje också har lite fobi för kladd och stök. Vi är lite likadana när det kommer till sånt. Vi vill ha rent och städat omkring oss. 

3. Att min bacillskräck skulle försvinna
- Även den har om möjligt blivit ännu värre nu! 
Men nu är jag rädd för lillemans skull också. Vill inte att han ska bli sjuk eller få i sig nåt som gör att han börjar må dåligt.

4. Att jag inte skulle ha tid att träna
- Jag tränar precis lika mycket som innan jag fick barn. 
Det handlar om vad man prioriterar helt enkelt.

5. Att jag skulle få sova mer
- Jag visste ju att naturligtvis att barn betyder mindre sömn. Men inte så här lite sömn! Känns som vi inte sovit sen han föddes... typ! 
Men så klart så är det ju värt det! Varenda vaken minut ❤️❤️❤️ 
Allmänt | |
#1 - - Micke:

Nr 1 kom inte som en nyhet, du är ohälsosamt utseendefixerad!

#2 - - Elin :

Hej. Har du alltid haft släng av ätstörningar ? Och hur ser du på det då du har ett barn att vara en förebild för?
Hoppas att du lyckas ta dig ur det 👏🏼

Svar: Som så många andra gick jag igenom en period när jag var i tonåren med ätstörningar. Något som jag för flera år sen nu tagit mig ur. Så klart så har jag som alla andra tjejer saker jag nojjar över med min kropp. Det kommer nog ingen ifrån tyvärr. Å vissa dagar eller perioder kommer dom värre hjärnspökena tillbaka. Men nu kan jag hantera dom och kan mota bort dom innan dom gör någon skada. Å när det kommer till Sam så kommer vi alltid propsa på att han ska äta bra, varierad mat. Jag äter inte rött kött så under perioden nu i början då han inte riktigt vet vad han får i sig så kommer han äta precis det jag och hans pappa äter. Vilket är mycket kyckling, grönsaker och ibland en och annan pizza. Nu var det dock länge sen en pizza slank ner! 😜 godis och sånt vill vi hålla borta från honom fram till ungefär hans 2-års dag. Han kommer hinna äta nog med socker under sin livstid ändå!
Men som sagt... VI kommer vara bra förebilder för VÅR son när det kommer till mat. Både hans pappa och jag. För visst är vi väl 2 föräldrar som bär ansvaret för vad vår son stoppar i sig? 😊
Kram och tack för din kommentar ❤️😘
leewahlbergmalin.blogg.se

#3 - - Viktoria C:

Fy fan vad folk är otrevliga. Usch! Don't let them get to you. ❤️

Jag tycker heller inte det är lätt att acceptera min kropp efter graviditeten. Min kropp har förändrats massor och jag vill fortfarande bara gråta när jag ser mina bristningar i spegeln. Jag älskar vår onge ändå, och jag imponeras av att kroppen kan både skapa, bära och föda ett barn. Men att ha större acceptans för hur jag ser ut post partum? Nope, inte det minsta. Så jag förstår dig! 😘


Svar: Ja men visst är det helt fantastiskt vad kroppen kan åstadkomma! Jag förundras varje dag! Men hjärnspökena får man nog dock leva med resten av livet ändå! ❤️😘
leewahlbergmalin.blogg.se

#4 - - Therese:

Tack för att du delar med dig och bry dig inte om alla fräckheter och dumma kommentarer folk skriver. Din blogg! Kram

Svar: ❤️😘
leewahlbergmalin.blogg.se

#5 - - nouw.com/evee:

Man undrar verkligen vad det är för fel på människor som känner att de måste trycka ner andra för att själva må bättre. Du verkar vara en så underbar mamma till sötaste lill-killen Malin :).

Svar: Tack fina Evelina ❤️
leewahlbergmalin.blogg.se

#6 - - Nina:

Varför är hon utseendefixerad "Micke"?
För att hon sminkar sig - som i princip ALLA tjejer gör. Eller för att hon lägger ut bilder på sig själv som i princip ALLA tjejer som bloggar gör. Eller för att hon tränar och tar hand om sig själv - vilket ALLA bör göra. Eller för att hon vågar berätta att hon faktiskt inte varje dag trivs med sig själv och sin kropp? - vilket dom flesta både tjejer och killar inte gör. Eller är det för att hon är skitsnygg och du är avis? Jag tycker du är superfin Malin och en alldeles utmärkt förebild för din son! Det behöver nog varken du "Elin" eller någon annan vara orolig över. / från en som faktiskt känner Malin och inte bara dömer henne eller någon annan utifrån utseende eller några rader på en blogg.

#7 - - Hanna:

Jag tror Elin mer syftade på hur du talar om din kropp inför Sam? Att det kan vara bra att tänka på att framöver inte säga "tycker mins ben är för stora" osv eftersom det kan leda till att andra i din omgivning inte tycker att de duger som de är! 😊

Svar: Ok, för det första så hoppas jag verkligen inte att folk tror att jag står å tjatar om mina ben timme ut och timme in varje dag?! Som sagt så tror jag att vi alla har komplex som vi dessutom uttalar någon gång då och då? Sen så kommer självklart varken jag eller Johan att stå och klanka ner på oss självaeller varandra inför Sam så gott det går. Men som alla andra föräldrar så kommer det komma viss dagar då saker och ting kanske rinner över. Vi är ju trots allt människor och inte bara föräldrar. Att vara bra förebilder är en självklarhet för både mig och Johan men ska jag vara ärlig så spyr jag lite över det fejkade idealet "den perfekta mamman" eller den "perfekta pappan" för det finns inga sådana! Jag tror på att göra sitt bästa, följa sin magkänsla och lita på att jag är den bästa föräldern och den bästa förebilden för just mitt barn. Sen att jag faktiskt skriver ner mina tankar eller komplex i min blogg tycker jag är helt utanför mitt föräldraskap? Dom få raderna jag skriver reflekterar inte det minsta hur vi uppfostrar vår son. De visar inte hur jag varje dag flera gånger per dag redan nu innan han ens förstår vad jag säger säger till honom hur fantastisk han är, hur vacker och klok och smart han är och hur duktig han är. Har inte nämnt det minsta om att mamma tycker hon har för stora lår eller att jag inte tycker han duger som han är! Ni får helt enkelt lita på att här hemma så väger handling större än ord. Och varken jag eller Johan skulle någonsin på något sätt avsiktligt göra någonting som skulle få lilleman att tvivla på sig själv.
Kram ❤️
leewahlbergmalin.blogg.se

Upp