Malin Lee Wahlberg

Känns som den här mardrömmen aldrig tar slut.

Som jag skrev i tidigare inlägg har jag i veckan inte mått superbra. Besökt vårdcentralen och pratat med sjukvårdsupplysningen flera gånger.

Igår blev jag sämre och det resulterade i 2 besök på akuten. Ett på morgonen och ett på kvällen.

På vårdcentralen fick jag bara lämna ett urinprov och sen blev jag hemskickad.

Samma sak när jag var på akuten första gången.

Efter samtal med sjukvårdsupplysningen igår kväll bestämde jag mig för att åka upp på akuten igen igår kväll. Då hade jag så ont att jag knappt kunde sitta eller gå. Så då hade jag bestämt mig för att stå på mig och inte ge mig förrän dom undersökt mig ordentligt.

Som tur var fick jag träffa en läkare som va superbra. 

Jag fick till slut bra hjälp men dessvärre kommer jag få gå och ha ont nu dom kommande 2 veckorna.

Vilket känns väldigt deppigt.

Har inte kunnat sova nåt inatt pga smärtan och hur vi ska lösa allt i veckan med barnomsorg osv är en gåta. Mår jag så här så kommer jag nog behöva hjälp. Å bara tanken på att behöva ha så här ont i 2 veckor till får mig att vilja ge upp.

Det enda som får mig att känna mig lite upplyft är min lilla familj iaf.

Utan dom hade det om möjligt varit ännu jobbigare.

Så i veckan ska den här småbarnsmamman försöka få vardagen att gå ihop med bebis, hushållssysslor och andra bestyr samtidigt som jag ska knapra piller, försöka parera smärtan och bocka av listan som jag skrev om i förra inlägget. För ja... vissa saker på den listan börjar bli akuta nu.

Åh herregud vilket klagoinlägg!

Jag ber om ursäkt.

Men veckan som varit har verkligen varit tuff. Å när jag vet att dom kommande kommer bli lika tuffa är det svårt att plocka fram solskenet i sig om ni förstår vad jag menar!

Men ta hand om er och hoppas ni får en fin söndag ❤️❤️❤️