Malin Lee Wahlberg

Tänkte att jag skulle dela med mig av min amningsberättelse.

Eller ja... flaskmatningsberättelse snarare.

Vi kan börja från början.

Redan när vi plussade började jag tänka på hur det skulle gå med amningen när bebis väl var här. Jag ville verkligen amma då jag läst på mycket om hur bra bröstmjölken är för dom små. Alla antikroppar dom får via mjölken, hur det kan minska risken för att få bröstcancer, att det påskyndar återhämtningen av livmodern osv osv. Finns ju tusen bra grejer om inte mer med att amma. 

Jag pratade mycket med min barnmorska om det och hon försäkrade mig om att om jag bara hade mjölk nog så skulle det gå så bra så att amma. Att det kan ta ett tag att få in tekniken men att dom flesta fixar det till slut. Men hon sa också att jag inte skulle stressa upp mig för mycket. Att jag skulle ta det som det kommer och inte tänka så mycket på det i förväg. Det tyckte jag ändå va skönt med min barnmorska. För jag har hört så många som sagt att dom blivit så hetsade om amning av sina barnmorskor. Hur som helst... 

Sen föddes lillgrodan och redan i förlossningssängen ville dom att jag skulle testa amma.

Lilleman tog då båda brösten direkt så jag blev så himla glad. Tänkte att så skönt. Jag kommer kunna amma! 

Men redan efter någon timme så vägrade han ta det vänstra bröstet. 

Jag fick hjälp och tips av säkert 5 sköterskor på BB så till slut tog han vänster bröst också men han sög sällan länge på det. 

När vi sen kom hem fortsatte besvären ännu mer. Högra bröstet tog han alltid men även det krånglade för det mesta så då köpte jag amningsnapp och testade. Då fungerade det högra bröstet galant men det vänstra krånglade fortfarande. Han blev mer och mer frustrerad stackarn och han blev inte mätt av det lilla han fick i sig. Så BVC tyckte att vi skulle ge han lite ersättning som efterrätt efter varje amning. Så det gjorde vi och äntligen blev han mätt och belåten. 

Dock så tog matningarna enormt lång tid eftersom vi först satt och trilskades med brösten och amningsnappar osv. Efter jag ammat honom i kanske 1-1,5 timme så gav vi honom ersättning. Så varje matning tog ca 1,5-2 timmar. VARJE gång. Som ni förstår var ju det inte hållbart. Både jag och han började bli ganska slitna av det ständiga matningskriget. 

Vi köpte då en pump för att se om vi kunde stimulera mina mjölkanaler lite mer så jag skulle producera mer mjölk. Men jag kunde sitta i nästan 2 timmar och pumpa och knappt få ut 10 ml mjölk. Det var då jag förstod att jag knappt hade någon mjölk. Många tårar och ett samtal med BVC senare så beslöt vi oss för att börja köra endast på ersättning. I början kände jag mig som världens sämsta mamma som inte ens kunde mata mitt eget barn på det sätt som det är tänkt att man ska mata på. Men efter några dagar då vi märkte enorm skillnad på lilleman så släppte det mer och mer. Han slapp vara dödshungring hela tiden, jag slapp sitta och amma ca 95% av dagarna och nätterna och allt blev som bara mer harmoniskt. Man måste låta sitt barns välbefinnande gå i första hand oavsett om man får skuldkänslor eller om man känner sig misslyckad. Det viktigaste är att han blir mätt och slipper gå hungrig hela tiden. Man får sätta sitt ego åt sidan helt enkelt. Nu i efterhand är jag så glad att jag tog det beslutet relativt snabbt ändå. Känns som vi undvikit många tårar och frustrerande stunder. Och som sagt så mår lilleman som en prins och det är det absolut viktigaste! 

Vi använder oss av ersättning NAN sensitive PRO 1. Har gjort det sen lilleman var bara några veckor och den funkar superbra för oss.

Jag häller alltid över den i en glasburk som jag har på diskbänken eftersom jag är allergisk mot  fula plastburkar. Men innan någon får spader så ja, jag diskar så klart ur den varje gång jag fyller på med ny ersättningspulver.

Jag kan i ett annat inlägg visa hur jag förbereder flaskorna inför dagarna och nätterna. Men nu är detta inlägg alldeles för långt så nu är det dags att avrunda! 

Jag vet att det pågår många diskussioner om just amning och huruvida man ska kämpa på och traggla sig igenom en himla massa jobbiga stunder för att ens barn ska få i sig några få droppar. Å jag förstår varför. Men man måste använda sitt sunda förnuft och se till sitt eget barns bästa. Jag tror alla mammor har den instinkten i sig och kan avgöra ganska snabbt vad som är bäst för sitt eget barn. Jag pumpade ut och blandade i bröstmjölk i ersättningen tills min mjölk sinade helt. Lilleman fick även amma och snutta också ganska länge efter det att vi gått över till ersättning helt. För att få närheten. Så för er som tror att vi gav upp för tidigt eller som tror att vi inte kämpade nog. Det gjorde vi verkligen inte och vi kämpade varje dag, varje matning. Men jag hade helt enkelt inte nog mycket mjölk för att tillfredsställa mitt barn. Så kan det va ibland och jag försöker att inte må dåligt över det!

❤️